Happy Thanksgiving
Här om dagen var jag på IKEA och shoppade svensk mat. Det blev; laxfiléer, abbas fiskbullar, flädersaft, lingonsylt, köttbullar + sås, pepparkakor, pågens gifflar, daimtårta och marabou. Nu när bullarna och chokladen nästan är uppäten ser jag verkligen fram emot de där fiskbullarna!
Med det var inget vi åt idag. Idag har vi nämligen firat Thanksgiving och därför ätit traditionell Thanksgivingmiddag. På bordet fanns en 20 pounds (9kg) kalkon, en stor skinka, olika sorters potatismos, en slags potatisgratäng med cornflakes på, stuffing och mycket annat. Till efterätt åt vi två olka cheese cakes och pumpkin pie, mmm. Efter middagen spelade vi kort. Jag råkade dunka upp en kanonhand i första ronden och plötsligt trodde alla att jag bluffade om att det var första gången jag spelade just det spelet, de kanske inte har hört talas om nybörjartur ;)
Balck Friday kallas fredagen som kommer efter Thanksgiving. Då är det vrålrea på alla möjliga affärer. Min värdfamilj berättade att de hade som tradition att tälta utanför Best Buy (en affär som motsvarar Elgiganten eller onoff). Men i år var det (tyvärr) inget de behövde så det blev inget med det, men det kanske är lika bra det eftersom det bara är 36 grader Fahrenheit ute.
Chicago
I lördags var jag i Chicago igen. Den här gången med min fantastiska utbytesstudentsgrupp. Det var som alltid, väldigt roligt! (Och ja, ännu än gång var vädret strålande, är det inte fantastiskt?) Det blev en lång dag, vi tog 6.57 tåget in och 20.40 tåget tillbaka. Först besökte vi ”Shedd Aquarium”. http://www.sheddaquarium.org/. Det var väldigt häftigt. Där fanns fiskar, hajar, krabbor och massor av annat som jag inte ens vet vad det heter. Efter det gick vi runt på Michigan Avenue. Nu börjar jag lära mig var alla affärer ligger, lite typiskt bara att H&M ligger allra längst bort så att säga. När det blev mörkt hölls en julparad på hela Michigan Avenue. Paraden kanske mest var tänkt för mindre barn, men det var roligt att sett i alla fall.
Här kommer lite bilder från i lördags:
Jag hittar tyvärr ingen bild på hela gruppen. Men här är delar av den.
Brasilien, USA, Brasilien, USA, USA, USA, Kina, Danmark, Tyskland, Tyskland, Frankrike, USA.
Hannah (USA), Dalila (Tyskland), Marc (Frankrike), Lasse (Danmark), Roberto (Venezuela), Maria (Sverige)
H&Ms vintermössor
Barn i bakgrunden som tittade på paraden =)
Vanlig skoldag
Så här ser det ut när vi har idrott. Några få spelar basketboll, en del går runt runt i salen och en del sitter längs väggen. Haha, förövrigt har jag lagt märke till att det finns två blonda personer under min idrottstimme. Den ena är jag och den andra är en långhårig hippiekille.
Inte en så skarp bild.. men där till höger är hippiekillen :P
Idag byggde vi båtar på fysiken
Ungefär så här ser det ut i matsalen
I matsalen och i alla klassrum hänger den amerikanska flaggan
Precis så här ser maten ut... det till höger föreställer en pizza och uppe till vänster är något som liknar potatisbullar
Man kunde förstås också välja på hamburgare om inte pizzan skulle locka.
Tjaa, det finns en anledning till att jag väljer att ta med mig mat. Jag hoppas bilderna klargör den anledningen!
Så här sitter vi istället med våra yoghurtar :D
Good bye swim team
Igår var sista simdagen så vår coach utmanade de som ville på 25 yard valfritt simsätt. Han sa att han aldrig var något vidare på bröstsim så jag borde vinna, men han hade fel.. han vann alltså…
Sedan var det dags för avslutningsmiddag för hela simlaget med familjer. Till middag var det förstås pizza! Innan maten kom in började the senoirs med att dela ut lagets presenter till choacherna. ”Here is a present from the team to Mr Karsbaek” * applåder* ”Here is a present to Mr Andresen” *apploder* ”Aaand…..Here is a present to Maria” * va? Jag? Sa dem mitt namn? *
Jag hade varit med och förberett presenterna till coacherna, så jag visste såklart vad de skulle få. Men att jagockså skulle få något var mist sagt en glad överraskning :D
Vi högg in på maten! Jag och Hannah hade tävling om vem som kunde äta flest pizzabitar. Jag är väldigt bra på att äta så jag vet att jag kunde vunnit, men vi båda bestämde att sluta efter 9 bitar var med en bra anledning. Vi ville nämligen orka efterrätten också. Men med tanke på att jag också åt fyra kakor innan pizzan och hon bara åt 1 kan tycker jag att jag kan utse mig själv till vinnare.
Som tradition brukar the senoirs också ge något till alla lagmedlemmar. Alla tjejer fick ett slags kort med ett personligt ”most likely to…” och en T-shirt med vårt smeknamn inom laget skrivet på ryggen. Jag blev most likely to leave the country, och på min tröja stod det ”Swedish fish”. (Det betyder inte riktigt bara svensk fisk, men för att förstå skämtet med namnet måste man nog vara a true american eller en utbytesstudent ;) ) Sedan fick jag också ett E med en liten gubbe som simmar som symboliserar att jag deltagit i en varsity sport. (varsity betyder att jag deltog i den högsta nivån).
Hela simsäsongen har varit fantastisk rolig och det är verkligen tråkigt att den skulle behöva ta slut. Men som tur var hade vi en väldigt trevlig avlutning på det hela.
Everything for Saturday
Igår var jag i Chicago, det måste varit tredje gången nu. Alla gånger har jag haft lika tur med vädret. Igår hade vi ca 10 grander C och solsken. Vi tog tåget in till City, det är billigare, enklare och miljösmartare! När vi klev av tåget på Union Station tyckte min värdmamma att det var bäst att börja med att köpa varsin juice/smoothie eftersom vi skulle promenera hela 2 miles..
Själva huvudärendet i Chicago den dagen var att besöka ”American girl” en affär som säljer dockor. Inte som dockor från ToysRus eller vilken annan leksaksaffär som helst, utan lite ”finare” dockor. Dockorna kommer från olika länder och min värdmamma har den svenska dockan. De ska pensionera den svenska dockan för att hon inte är så populär längre, så min värdmamma ville köpa den sista outfiten som hon inte redan har. Hur som helst, för att göra den långa historien kort. När vi var inne i butiken frågade min värdmamma efter den outfitten hon letade efter. Försäljaren sa att tyvärr den är helt slut. Slut online, slut i N.Y, slut i L.A slut överallt. Min värdmamma gav sig inte, hon ville att han skulle anstränga sig ännu mer för att lyckas hitta ett till exemplar av outfiten så då drog hon in mig i leken. Hon sa; Maria här är från Sverige och skulle så hemskt gärna vilja köpa den som en souvenir att ta med tillbaka till Sverige. Jaså, när åker hon hem då? frågade försäljaren. Nästa vecka svarar min värdmamma snabbt, utan att tveka. (Så nu var det alltså jag som ville ha dockan för att jag skulle åka hem nästa vecka). Jag kunde inte annat än hålla mig från skratt så jag vände mig om och gick därifrån.
Efter en stund kom det förbi ytterligare en försäljare och frågade om vi behövde hjälp. Min värdmamma sa ännu en gång att hon letade efter den där speciella outfiten. Han gick iväg för att leta han också. Det tog en himla tid, och vi trodde inte att han skulle komma tillbaka. Vi det här laget försökte jag och Hannah övertala henne om att den är slut och det ger inget att vi står och väntar, let’s gå vidare. I samma ögonblick som vi vände oss om för att gå kom försäljaren tillbaka. Han hade något i handen. Min värdmamma var helspänd, för tänk om han hittat det hon ville ha trots allt, tänk om det ar hennes lilla outfit han gick och bar på. Jo men visst, där var den! (Jag vet inte hur han lyckades få fram den). Min värdmamma tackade och gick för att betala. På vägen till kassan såg hon ut precis så som ett litet barn ser ut på julafton (jag skojar inte, det var som att inget annat än den där outfiten kretsade i hennes huvud). När hon betalt och vänder blicken mot kassen för att se så att den lilla kartongen är där får hon se att den är borta. Medan hon signera kvittot tog Hannah kartongen och gömde den bakom ryggen. Min värdmamma "freaked out", och frågade tjejerna i kassa om de hade den eller var den kunde tagit vägen. Ännu än gång, jag kunde inte annat än hålla mig för skratt så jag vände mig om för att gå iväg så hon inte skulle höra mig skratta. Tyvärr funkade det inte riktigt, hon kom på oss när jag, Hannah och alla tjejerna bakom kassaapparaterna (som såg när hon tog varan ur kassen) hejdlöst började skratta åt henne.
Idag släckte vi ner i poolen så det var adlelses mörkt när vi simmade, riktigt avslappnande. Nu är det nära, bara en enda träning kvar sedan är det dags för det vi tränat får hela hösten, our final meet!Den senaste veckan har vi tränat på ett lite annorlunda sätt, som tydligen ska vara bra inför tävlingen. Vi har tränat mycket sprinter, med lång vila mellan varje. Vi har också övat väldigt mycket starter, både individuella och relay starter. Det är viktigt att man får en bra start, annars tappar man genast flera hundradelar. Min mardröm vore att missa starten! Idag berättade coach att nu när vi tränar den här typen av träning har vi väldigt mycket överskottsenergi som vi måste behålla till lördagens tävling. Han gav oss mer eller mindre orderna att ikväll skulle alla äta pasta och imorgon kväll (fredag) får vi inte gå ut, då ska alla sitta hemma och läsa en bok eller något annat avslappnande och sedan gå och lägga oss. Allt för att ladda och spara energi till lördag. Jag tar det på fullt allvar, så ikväll har jag ätit en stor portion pasta till middag och nu måste jag sova för att få ordentligt med sömn så här två dagar före den stora dagen.
Torsdag, fredag, torsdag, fredag
Vad ska jag hitta på den lediga onsdagen då? Jo, jag ska åka till Chicago med min värdmamma, hennes mother in law och Hannah. Vi ska ta pendeltåget dit och lika bra är väl kanske det så att jag inte behöver se några fler bilolyckor på vägen.
Eftersom att jag ska åka till Chicago i morgon bitti betyder det att jag inte kan gå på simträningen. På lördag har vi säsongens sista tävling så det hade varit bra att träna varje dag den här veckan inför den. Nu blev det tyvärr inte så, men jag hoppas det går bra ändå :D
Vi har tre olika ”matsalar” i skolan east, center och west. Today during/after lunch:
Random guy: You don’t usually sit at that table, do you?
Maria: No, or right now I do. I sit over there 4th period lunch and then I move over here for my 5th period study hall.
Random guy: Okay, because I’ve seen the people on that table and they only speak Spanish all the time, so I wondered why you would sit with them.
Maria: Haha, the only thing I can say in Spanish is like “hola” so you’re right, it would be weird if I sat with them. But I can speak Swedish if that would help..
Random guy: Oh, that’s cool. That would be fun to learn!
Maria: Yes!
Random guy: Well, I have to go now. So I guess this is the last time we’re talking (And first I thought!) because I’m moving tomorrow…
Maria: Where?
Random guy: I’m moving to the west commons (from east)
“Jag flyttar imorgon.. vart? till den andra matsalen” Ja, det var ju en lång och exciting flytt ;)
Ryktet blev sant
Swiiish, och så var det redan söndag. Tiden går nästan läskigt fort ibland!
Den här veckan har jag äntligen ändrat mitt schema. Nu ska jag läsa fysik i stället för kemi, hoppas på att det blir bra! Igår hade jag min sista lördagsträning. Även om det känns skönt att tänka att jag inte längre behöver gå upp tidigt på lördagar så vet jag att jag kommer sakna det. Nu är det bara en vecka kvar på simsäsongen, för alltid…
Den senaste veckan har det varit snack om att skolorna ska stänga ner alla pooler på grund av brist på pengar. Alla trodde till en början att det bara vara något slags rykte, men i torsdags blev det officiellt bestämt, från och med 21 november stängs poolen, inte bara för det här året, utan för alltid. Vi i simlaget var fröstås ganska upprörda och tyckte att det var orättvist att de stänger ner just vår sport. Men tyvärr finns det inget vi kan göra åt saken. Anledningen till att de stänger ner är för att det tydligen kostar 200 000 dollar per år att driva en pool, och skolorna har helt enkelt inte de pengarna längre. Det här innebär att det inte längre kommer finnas några simlag eller någon simundervisning i idrotten. Mig kommer det i och för sig inte påverka med tanke på att jag inte kommer vara här nästa höst, men ändå L
Min coach var förstås också ledsen, men det finns inget han heller kan göra. Han berättade att vi har en del pengar i vår simkassa och att han verkligen ville att de pengarna skulle spenderas på oss och inte gå till något annat på skolan. Så nu har vi bokat in en middag för hela simlaget plus allas familjer.
Igår var vi ute på ytterligare en födelsedagsmiddag. Den här gången var det en gemensam middag för fyra novemberfödelsedagar. Det var jag, Ben, min värdmoster och min värdkusisn som fyllde år. Min mat var väldigt god, medan de andra var lite halvbesvikna på sin, så jag antar att jag ännu en gång valde den bästa rätten ;)
Nästa stora middag och högtid som det pratas om nu är Thanks giving.
Maria, what do you normally do for Thanks giving in Sweden?
We don’t celebrate thanks giving…
Oh, really?
Yes!
MARIA 17 ÅR
Igår när jag vaknade var det inte vilken dag som helst, det var inget mindre än min egen födelsedag! Den dagen var en av de absolut bästa dagarna jag haft so far in America.
När jag vaknade upp och skulle stänga av alarmet såg jag att jag redan fått ett grattis-sms. När jag senare under morgon gick ner till köket för att äta frukost stod på bordet ett papper med texten ”Happy Birthday Maria”. Papperet lutade mot väldigt fint inslagna presenter som mina föräldrar skickat. Jag tvekade ett par sekunder på om jag skulle öppna presenterna eller äta frukos först... smart som jag är bestämde jag mig för att öppna och äta på samma gång ;)
Tiden rann iväg och det var dags att åka till skolan. När jag satt i bilen på väg till skolan kom jag på att det här måste varit första gången någonsin som jag firat min födelsedag i skolan. Min födelsedag brukar annars alltid ha (as long as I can remember) inträffat under höstlovet.
Period1; En kompis kommer in i klassrummet, säger happy birthday och lägger en färgglad födelsedagspresent på min bänk.
Efter period 3 när jag går till mitt skåp får jag se att det blivit dekorerat medan jag var på lektion. 
Period 7, tyska. Klassen sjöng ”Zum Geburtstag viel glück” och min lärare gav mig ett litet klistermärke. Killen bakom mig sa;”So is it really your birthday today?””Yes, it is”, svarade jag. ”If I knew that, I would have made a cake for you”. Jag trodde förstås att han skämta så jag sa ”Haha, you know, it’s okay, you can give me a cake tomorrow”. Vad tror ni jag får syn på idag när jag går in i klassrummet. På en bänk står en slags metallform. Jag frågar honom ”Did you seriously made a cake for me?” “Yes, and I tried to make it with some Swedish design” sa han och tog av “locket” på formen. Fram kom en brownie-tårta täckt med glasyr dekorerat som en svensk flagga. 
Period 8, historia. Klassen sjöng den vanliga ”Happy bithday”.
På kvällen skulle vi åka till en svensk restaurang i Chicago, ”Tre Kronor”. När vi började närma oss restaurangen bad min värdamma oss att hålla ögonen öppna för ”Tre Kronor”. Jag berättade att jag har ögon som dags till mat, så jag är extra bra på att hitta restauranger. Gissa vem som ser den? Jag, såklart :D (Förra helgen när vi var ute och åkte letade vi efter en Mc Donald’s. Jag sa den gången också att jag är väldigt bra på att hitta matställen, och så sant som det är sagt; Det var jag som fick syn på Mc Donald’s!) På alla restauranger brukar de servera bröd innan maten. Det gjorde de förstås på den där med och såklart var det svenskt wasa knäckebröd de bjöd på. Jag trodde kanske inte att min amerikanska skulle tycka om knäckebröd, men det gjorde de faktiskt. Jag läste länge i menyn men valde till slut att beställa in lax. Jag visste att jag skulle ångra mig om jag inte valt fisken.
(I <3 fish)
Min mat var väldigt god, jag åt upp allting och hade utan problem kunnat äta mer om portionen var större. De andra matträtterna var däremot inte lika bra. Det var väldigt udda kombinationer, som inte alls kändes speciellt svenska. Till exempel serverade de anka med något väldigt konstigt mörkt ris jag aldrig sett förut och lingonsylt. Jo, visst lingonsylt är typical Swedish, men jag har då aldrig ätit lingon till anka och ris :S En annan rätt var en bit kyckling övertäckt med ost, till den fick man potatismos. Det där med ett osttäcke över kycklingen är definitivt en amerikanisering. Sedan är ju kokt potatis mer typical Swdish än potatismos. Jag valde utan tvekan den bästa rätten (som vanligt då ;) ) och den var mycket god. Till efterrätt fanns svensk blåbärssoppa som verkligen lockade att beställa. Men jag valde i stället en chokladmousse, delicious :D 
Sammanfattningsvis; Min födelsedag var awesome med glada människor, fina presenter, god mat och alla underbara gratulationer!
Såhär efter min tredje födelsedag over-seas börjar det nästan kännas som en vana, haha ja de två första var till och med ordagrant over-seas för delar av båda de dagarna tillbringade jag på ett flygplan. På grund av tidsskillnaden mellan USA och Sverige var det mer eller mindre som att min 14:de och 15:de födelsedag försvann. Om man räknar det på det viset skulle det här alltså bara varit min 17 minus 2 = 15:de födelsedag, haha.
(Eftersom jag började skriva inlägget dagen efter min födelsedag är alltså ”igår” egentligen förrgår (2 nov) och ”idag” egentligen igår (3 nov). )
HAPPY BIRTHDAY
Skrämd × 3 & Halloween!
Skrämd × 1
En liten stund senare; Trafikljuset visar rött och vi står sill. Bilen framför oss får plötsligt för sig att köra mot rött och krockar (den här gången en mer rejäl krock) genast med en bil som kommer från andra hållet. Boom!
Skrämd × 2
På vägen hem stannade vi för att gå på bio. Vi såg filmen ”Paranormal Activity”, den var väldigt läskig!!
Skrämd × 3
Idag hade jag min näst sista simtävling. Jag hoppades såklart på att sänka min 100 yards bröstsimstid ytterligare, men det lyckades jag inte med :( Däremot förbättrade jag mitt person bästa i 50 fritt med en sekund, vilket i och för sig är väldigt bra!
Ikväll har jag fått springa fram och tillbaka till ytterdörren för att öppna och ge godis till alla som gick ”trick or treat”. Det här med trick or treat här är väldigt stort. I princip alla barn och ungdomar går runt och knackar dörr för att få godis. Däremot är det inte som svenska ”bus eller godis” att man gör ett bus om man inte får godis, här går man bara vidare till nästa hus om man inte får något. Det kom förbi en del föräldrar bärande på sina små små barn. De barnen kunde inte ens prata och knappt greppa godisbitarna.. tja, jag tycker nog allt att man ska vara så pass stor så man kan gå själv innan man går ut för trick or treat. Kanske borde man också sluta i takt som man börjar high school och inte i takt med att man flyttar hemifrån och börjar collage. Men vi får inte glömma att det är ju amerikaner jag skriver om, haha :D.
