Maria Nilsson

Förrförra helgen var jag i Springfield med min utbytesstudentsgrupp. President Lincoln som är väldigt viktig och berömd president bodde en längre tid i Springfield, så  det blev lite av en ”Historieresa” där vi lärde oss om Lincoln. Vi var inne i presidentens gamla bostadshus (det påminde en del om Carl von Linnes hus i Uppsala). Det var en tvåvåningsvilla, men ganska små rum och mycket mönster på väggarna. Vi besökte också president Lincolns grav och Lincolns museum. Att Lincoln var stor hade min U.S History lärare lyckats förmedla, men att han var så stor. Han var som en Gud i Springfield, utan minsta överdrivelse.

I vanliga fall är vi ungefär hälften så många i gruppen. Men till den här resan kom den en till grupp, så vi blev dubbelt så många.

Lincoln och Lasse från Danmark 

I helgen var jag i Chicago. Hur var vädret då, sol som vanligt? Jodå, vädret var bra till en början i alla fall. Jag och några kompisar tog tåget in till staden. Från Union Station gick vi till Millennium Park, där stannade vi och tittade på skridskoåkning och den stora silver-böne-statyn. Sedan gick vi runt på Michigan Avenue. När vi stod vid ett övergångställe och väntade på grön gubbe ställde sig en man mitt i gatan och sa ”No one cross the street, no one…” Jag undrade verkligen vad som hände, men så fortsatte mannen ”if you’re not smiling, everyone has to smile” Haha, så det var ju inte så farligt.

Vi vandrade runt på Michigan Avenue tills det blev mörkt, då vi bestämde oss för att gå tillbaka till Millennium Park, det kunde vara kul att se det i mörker också. Så vi gick hela vägen tillbaka till parken. Efter en sund där ville vi till Navy Pier, så vi gick dit. Efter att vi varit vid Navy Pier var det dags att ta sig tillbaka till Union Station igen för att ta tåget hem. Nu var vädret inte längre lika bra, det regnade och blåste. Studenter som vi är… valde vi förstås ännu en gång att gå hela vägen. (För alla er som kan Chicago, vet ni att det är en bra bit mellan Union Station och Navy Pier). Vi skulle nu mer eller mindre gå tvärs genom hela Chicago på 35 minuter. När vi kommit ungefär halvvägs var det nio minuter kvar tills tåget gick. Så andra halvan sprang vi i regnet för att hinna. Han vi i tid? Nej, det gjorde vi inte, så det var bara att slå sig ner på stationen och vänta i 2 timar på nästa tåg…

Bortsätt från den lilla missen med tåget, hade vi en väldigt rolig dag. Här kommer lite bilder från Chicago: 

I fysiken fick vi i uppdrag att bygga broar av pasta. Man fick använda sig av vilken slags pasta man ville, förutom lasagneplattor, och vilket lim man ville. Bron skulle helst vara 40cm lång, 10cm bred, max 15cm hög och ha en maxvikt på 500g. Efter mycket slitande lyckades jag bygga en hyfsad bro. Idag var det dags att väga våra broar och sedan efter det skulle vi häng på vikter och se hur många gånger dess massa den kunde bära. Jag valde taktiken att bygga en lätt bro, då skulle den ju inte behöva klara av lika många vikter. Min bro visade sig väga 54g, och den bar 22 gånger dess massa, så det får jag vara nöjd med!

Vi började ett nytt kapitel i dag i matten. Jag satt och försökte lösa uppgifterna, men det var riktigt svårt eftersom det var helt nytt. Min lärare kom fram till mig och sa ”Maria, how is it going, it looks like your in pain or something” jag svarade: “Yes, kind of. I really don’t get it and you know it hurts when I don’t understand math. Haha

Min engelsklärare skickade idag ut en kille från lektionen efter att han kallat henne natzi.. Om man bli utskickad här är det inte så att man bara får lämna klassrummet utan här blir man iväg skickad till kontoret som har hand om bråk mm, (Ja, det finns ett speciellt kontor just för det).

Nu när simningen har slutat har jag börjat ta den gula lilla skolbussen hem. Idag på bussen var det någon som fick för sig att han/hon skulle röka på vägen hem. Busschauffören kände, precis som alla andra, lukten och tog upp mikrofonen och sa att den som röker måste erkänna. Om ingen erkänner skulle hon få reda på det ändå sa hon. Man kan då göra mycket dumt, men att sätta sig längst bak i bussen och röka, är inte det lite väl?

På idrotten idag skulle vi spela basket. ”Spela”… Alla skulle katsa bollen tio gånger och se hur många gånger man träffade av dessa tio kast man hade på sig. När man var klar med sina kast, vilket tog ungefär två minuter kunde man chilla resten av lektionen. Vi ska tydligen spela basket enda fram till jullovet, man kan ju inte hoppas annat än att det blir mer än att kasta tio kast per lektion…

Över lag är allt annars bara bra och dagarna och veckorna rullar på i en ganska behaglig takt!